Hallå där ute i cyberrymden. Jag är Caweman Frisk och är 33 år med erfaranheter av att leva med ett handikapp som inte syns. A.D.H.D heter diagnosen. Och nu tänker ni säker att jag är en sådan människa som skyller mina dåliga val på en diagnos. Och vet ni.... Ni har rätt! Allt är naturligtvis inte mitt handikapps fel. Vissa saker är bara dåliga val. Men jag kan inte lära mig på mina misstag. Så saker jag vet är dåligt för mig, gör jag endå. 

I den här bloggen tänkte jag dela med mig av mitt liv och mina erfarenheter. Så att världen kan få se den andra sidan av att leva med ett nevropsykologiskt handikapp. Jag kanske är dålig på att stava och ibland kan jag säkert utrycka mig konstigt. Men det får ni ta =)                                             

Hoppas ni ska få mycket intryck av den här bloggen.                                     Pease out Caweman

 

Vivi

4 oktober 2012 20:04

Ser fram emot att läsa mer :-)

 

ShivaDevil

4 oktober 2012 20:14

Hoppas jag hinner skriva den första kommentaren i din blogg! Ser fram emot att följa den och läsa dina tankar och funderingar mm... Kramisar <333

 

Nordman

4 oktober 2012 20:41

Svinfint :)

http://Nä

 

Helena

5 oktober 2012 07:34

Heja dig Karsten!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Likt tårar är jag salt idag. Salt av ångest och fel placerade känslor. Mitt hjärta är inte konstruerat för det jag känner. Eller så är det jag som inte känner mitt hjärta. Ibland är det svårt att se sanning i vitögat och acceptera det du ser. Ibland ...

Med hästarna i hagen och solen skinande över taket. Så får jag känslan av att inget kommer vara över bara för att jag gör "dom rätta valen". Jag känner mig överkörd och intryckt under golvet. Emmelie (mamman till mina pojkar) har med fula medel och h...

Jag drömmer men vill inte sluta. I min dröm är jag lika mycke värd för dig som du är för mig. Vart jag en går så finns du med i mitt hjärta. Ofta är det en börda att bära med dig. Men ibland är det tryggt att alltid ha dig nära. Du är som en ring run...

Tänker på min pappa och våran relation. Vad hände med det vi hadde, jag och min far. När jag var yngre så tog min far med mig till dalarna, till norge och till olika tåg relaterade saker. Vi tog långa promenader och han berättade om så många saker. S...

Min värld är fylld med hopp. Ibland kan det vara svårt att komma åt den. Men den finns där. Det finns i soluppgången och i skönheten jag har utanför dörren. Den finns i stallet och på hästryggen. Hoppet är min motor och viljan är min själ. Just nu, i...