Vaknar och kan fortfarande inte sluta. Sluta vara mig själv. Sluta känna och hoppas. Kan något som ligger dig så nära, vara så långt bort? Verkligheten är inte min sanning. Verkligheten är en hägring i min öken och jag är en vilsen, törstig och sökande drömmare. Min sanning är mitt hopp. Men bakom sanningen ligger mina smutsiga lögner och mitt dåliga samvete. Jag ville bli den jag kunde vart. Men blev den jag är, för det är mitt helvete på jorden. Ser det som mitt straff för alla gånger jag har gjort fel. Och för alla jag sårat längs vägen. Hur mycket energi jag en lägger på att förändra min situation, så kommer jag alltid tillbaka till punkten jag startade på. Var är det jag går fel. Vilka vägar ska jag gå, för att slippa att vakna med samma känsa av misslyckande? Det enda jag kan göra är att fortsätta försöka bli den jag vill och inte låta några känslor stå ivägen för mig. Jag tänker inte ge upp. Tänker inte huka mig för dom slag livet ger mig. Jag tänker fortsätta gå, tills det inte finns någon mer väg att gå på. Alla lösningar är inte prövade och hur jobbigt det en är, så vet jag att lyckan står den järve bi.     Peace out Caweman

Jag har vart en väg ut för så många. Känner mig som en dörr som slår i vinden. Tror alltid det bästa om människor i min närhet. Försöker att aldrig ha förutfattade meningar. Jag har nog inte blivit sårad för sista gången. Men för varje gång som någon går över mig för att komma någon annanstans, dör en liten bit av min tilltro till dom jag älskar och litar på. Jag försöker att sätta mig in i deras känslor och varför jag alltid blir lämnad i deras kölvattnet. Men nu, när jag just blivit sårad och lämnad, för hundrade gången, känner jag mig bara tom. Jag ska hålla ihop och inte bli knäckt den här gången. Jag ska hålla allt innom mig nu. Känslor ska tydligen tryckas ner och absolut inte visas eller ha någon igentlig mening. Mina sista tårar till mina sista känslor. Jag ska inte må något mer. Jag ska sluta mitt skal och aldrig mer ta av mig min mask. För ingen gillar en idiot. Det är med tungt hjärta jag stänger min bok om känslor och öppnar dörren till en värld utan själ.

Vilken skön helg man har haft iaf. Lördagen var fylld med sång och skratt. Vi dansade och levde livet. Det fanns inget imorgon och alla var glada. Vi drack glögg och vin. Spelade gitarr och njöt av att vara tillsammns. Det är för få sådana kvällar i mitt liv. Saknar er alla vänner. Håll hårt i den ni älskar och håll ut. Sommaren kommer snabbare en ni annar.   Mvh Caweman 

Jag vaknar med ömande leder och kallsvettig panna. Allt jag känner är oro och ångest. Ångest för vart jag är på väg och om min dröm är dömd att misslyckas. Jag är ensam i min säng och ensam om att drömma denna dröm. En dröm om att få känna mig uppskattad för det jag gör och det jag tillför. Jag vill kunna påverka mina handlingar och kunna säga till henne jag älskar att, hon inte är ensam. Att jag står vid hennes sida, vad som en händer. Att hennes drömmar är mina drömmar och att jag vill dela allt med henne. Vart är mitt hem och varför får jag ingen ro i kroppen? Är jag bara en person i mängden, eller är gruppen en del av mig? Jag är i en del av mitt liv där allt som jag har gjort har hunnit upp mig och jag får det jag har gjort mig värd. I mitt liv råder kaos. Inget blir som jag hoppas och inget går den vägen jag har valt för mig själv. Har fått så mycket men gett så lite. Önskar jag kunde ge er en inblick i mitt liv och bara för en minut få känna det jag känner.

Hoppas ni har det bra i snöyran och att ni håller er varma. Om ni har någon att hålla om, gör det. Vänta inte med att uppskatta det ni har innan det är försent. Gör något för att visa er uppskattning. Säg det du så länge har velat säga och vänta inte på rätt tidpunkt. För det är nu. Ta hand om er, så hörs vi snart!!      Peace out Caweman

När dagarna passerar och ingenting blir som du önskar, vad ska man göra då? När du väntar på någon som är sårad och rädd för vem du är, vad ska man göra då? Ska jag vänta på frihet eller ska jag hämta friheten själv? Ibland får man släppa hundarna fria och bara hoppas på det bästa. Det är där jag är idag...

Vaknade klockan åtta, efter en nära på obefintlig nattsömn, och hittar tre fyra hundra liter vatten i pannrummet. Då blir man trött. Så det var ju bara att dyka ner och börja ta bort vatten. Sen står man där till klockan två och öser, vet inte hur många, hinkar vatten genom rutan. Känner sig våt, ensam och jävligt sné. Sen var det ju bara till att laga läckan och fylla pannan med vatten. Ställa in trycket och lufta systemet. Lufta systemet... Sjukt vad saker bara kan gå fel ibland. Letade som en tok efter nyckeln man använder för att lufta elementen. Kunde inte hitta den någonstans. Åh vad ilsk man blir då. Vart ligger den då? Jo... Den ligger i F I C K A N. Jobbigt som fan!!

Men hade en legendarisk Fredags kväll iallafall. Många nära vänner och fett röj på dansgolvet. Jag tycker det är så skönt att parta. Bara släppa loss och köra. Eller riva av som det heter. För det är ju närmare sanningen igentligen. Man börjar hårt och sen släppar man inte gasen på hela kvällen  

Hoppas eran helg gav er ny energi och att ni klarar er genom December lambyrinten utan hinder. Då ska man köpa saker igen. Dyra december. Ha det gött nu.             Peace out Caweman