Jag ser inte det som varit i klarhet. Jag ser det i en ständig dimma. Dagarna går och min saknad efter mina barn blir bara tuffare att hanskas med ju större dom blir. Mina barn är mitt liv och jag älskar dom mer en jag älskar luften jag andas. Men hur jag en försöker så står rättsväsendet alltid på mammans sida. Det spelar ingen roll vad dom själva vill, bara vad deras mamma vill. Det är det själviska i situationen som stör mig och mina barns framtid. Hur ska mina barn få lära sig att välja om dom aldrig får chansen? Det viktiga är inte hur jag vill ha det eller hur deras mamma vill ha det. Det viktiga är hur dom vill leva och vilken framtid dom vill ha. Min äldsta son vill så gärna bo hos mig, men blir hela tiden ned trykt av sin mamma. Det är ett påhopp av hans frihet. Och det kan jag inte tolerera! Mina barn måste få en uppväxt där både deras mamma och pappa är delaktiga. Just nu är dom fjätrade vid sin mor. Jag kan förstå hennes oro att ge dom friheten att välja. Att bli bortvald är inget roligt. Men man styr alltid bara sina egna val och ingen annans. Deras mor är en väldigt bra mamma i många ansenden. Men också en väldigt dålig i andra. Jag har också gjort dåliga val och det ångrar jag djupt. Men det hela måste sluta i att våra barn inte behandlas som fångar. Dom är fria individer med åsikter. Jag vill se en ändring i hur lagen ser på faderskapet. Ty det är lika viktigt som moderskapet.

Idag har jag vart hos läkaren och fått behandling. Mina celler har minskat med närmare 50%. Det glädjer mig att jag är på väg mot att bli helt återställd från cancern. Jag försöker att vara stark men med så många lösa trådar får jag alltid ett bakslag i ryggen. Mina vänner har vart det stösta stödet och jag tackar er för allt ni gjort. Hoppas ni alla har det bra och att ni njuter av det fina vädret. Fast det blåser kallt. Riv av nu och kör så det ryker!!     Peace out Caweman 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Likt tårar är jag salt idag. Salt av ångest och fel placerade känslor. Mitt hjärta är inte konstruerat för det jag känner. Eller så är det jag som inte känner mitt hjärta. Ibland är det svårt att se sanning i vitögat och acceptera det du ser. Ibland ...

Med hästarna i hagen och solen skinande över taket. Så får jag känslan av att inget kommer vara över bara för att jag gör "dom rätta valen". Jag känner mig överkörd och intryckt under golvet. Emmelie (mamman till mina pojkar) har med fula medel och h...

Jag drömmer men vill inte sluta. I min dröm är jag lika mycke värd för dig som du är för mig. Vart jag en går så finns du med i mitt hjärta. Ofta är det en börda att bära med dig. Men ibland är det tryggt att alltid ha dig nära. Du är som en ring run...

Tänker på min pappa och våran relation. Vad hände med det vi hadde, jag och min far. När jag var yngre så tog min far med mig till dalarna, till norge och till olika tåg relaterade saker. Vi tog långa promenader och han berättade om så många saker. S...

Min värld är fylld med hopp. Ibland kan det vara svårt att komma åt den. Men den finns där. Det finns i soluppgången och i skönheten jag har utanför dörren. Den finns i stallet och på hästryggen. Hoppet är min motor och viljan är min själ. Just nu, i...