Tänker på min pappa och våran relation. Vad hände med det vi hadde, jag och min far. När jag var yngre så tog min far med mig till dalarna, till norge och till olika tåg relaterade saker. Vi tog långa promenader och han berättade om så många saker. Saker som delvis gjort mig till den jag är. Så många av mina åsikter har min far gett mig insikt i. Han är den intelligentaste mäniska jag känner. Men intelligensen har sitt pris. Jag kan inte komma ihåg att han någonsin har sagt att han älskar mig. Inte heller kan jag komma ihåg att han tröstade mig när jag ramlade. Eller att han skyddade mig när dom äldre barnen var taskiga. Han sa bara "att man får skylla sig själv". Nuförtiden Avskyr han mig bara. Lite förakt och en kännsla av missnöje. För honom är jag en förlorare. Spelar ingen roll vilka hinder jag stöter på. Vad jag en uppnår så är han bitter och missnöjd. Men jag älskar den pappan jag hadde när det bara var vi. När han lärde mig att fiska eller när han gjorde köttbullar och potatismos. Känns som han bara lämnade mig bakom sig. Som om att han bara vill glömma att jag är hans son. Min Farfar har nog inte så många år kvar. Jag hoppas att han vaknar till lite och känner sig mer motaglig för att komma mig närmare . För om min far dör, så är det så mycket jag aldrig pratat med honom om. Jag vet så lite om hans liv innan mamma. Vad han gjorde på fritiden. Vem som var hans första förälskelse och vem, eller vilka, som lärde honom all hans kunskap.

Hoppas du läser det här pappa och att du inte blir arg utan att du förstår att jag älskar dig och att jag bara sträcker ut handen.

Andra bloggen för dagen. Men ibland kliar det bara i fingrarna. Ha det gött.      Peace out Caweman

 

Jokefrisk

20 mars 2013 22:26

Du får skicka det till hans hotmail. Eftersom han inte har facebook. Jag HOPPAS att han svarar. Men det är inte säker. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Likt tårar är jag salt idag. Salt av ångest och fel placerade känslor. Mitt hjärta är inte konstruerat för det jag känner. Eller så är det jag som inte känner mitt hjärta. Ibland är det svårt att se sanning i vitögat och acceptera det du ser. Ibland ...

Med hästarna i hagen och solen skinande över taket. Så får jag känslan av att inget kommer vara över bara för att jag gör "dom rätta valen". Jag känner mig överkörd och intryckt under golvet. Emmelie (mamman till mina pojkar) har med fula medel och h...

Jag drömmer men vill inte sluta. I min dröm är jag lika mycke värd för dig som du är för mig. Vart jag en går så finns du med i mitt hjärta. Ofta är det en börda att bära med dig. Men ibland är det tryggt att alltid ha dig nära. Du är som en ring run...

Min värld är fylld med hopp. Ibland kan det vara svårt att komma åt den. Men den finns där. Det finns i soluppgången och i skönheten jag har utanför dörren. Den finns i stallet och på hästryggen. Hoppet är min motor och viljan är min själ. Just nu, i...

Jag ser inte det som varit i klarhet. Jag ser det i en ständig dimma. Dagarna går och min saknad efter mina barn blir bara tuffare att hanskas med ju större dom blir. Mina barn är mitt liv och jag älskar dom mer en jag älskar luften jag andas. Men hu...