Likt tårar är jag salt idag. Salt av ångest och fel placerade känslor. Mitt hjärta är inte konstruerat för det jag känner. Eller så är det jag som inte känner mitt hjärta. Ibland är det svårt att se sanning i vitögat och acceptera det du ser. Ibland vill man att sanning ska vara lögn och att inget du sett eller känt vart sant. Men det är slut med att känna efter. Slut med att vara sårad och hoppfull. Att bryta det man lovat sig själv. Det kan jag tro en liten stund iaf. Sen släcks ljuset och allt är som det var. Det betyder inte att allt är skit. Men vissa saker är det. Och jag har svårt att släppa just det. Men jag försöker så hårt. Att inte svänga in på den vägen. Att inte tillåta mig själv att sörja någon jag inte har någon rätt att sörja.

Fin fint väder idag. Idag ska jag ge järnet. Köra hårt tills jag inte orkar lyfta armarna. Man får ge tillbaka lite av det man fått. Hoppas ni med får en stört skön söndag och att den erbjuder allt det ni hoppades på. Peace out Caweman