Det finns alltid ett slut i närheten. Slutet på arbetsdagen, slutet på tvserien och ibland även slutet på livet. Många slut kan vara väldigt känslosamma medans andra kan bringa glädje. Men slutet är inte konstant. Ett slut är kanske även en början på något nytt eller bara ett avslut. Vad vet vi om ett slut igentligen. Jag har många kännslor runt slutet. I många fall kan jag få seperationsångest. Att skiljas från en vän eller närmare bestämt en individ, är för mig, alltid svårare. Medans för andra är det svårare att skiljas från objekt, tex bilen eller tv'n.

Jag kväver mig själv med alla egen skapade problem. Jag tittar utan att se eller förstå innebörden av bilden. Lika blind är jag för mitt eget liv. Alla drömmar slocknar som små lampor i själen. Jag vet inte vart livet tar mig nu. Alla mina mål är genast så mycket längre ifrån mig. Över en natt fick mitt liv en helt annan vändning en vad jag trott. Min kärlek är stor men jag är endå väldigt tom. Osäker på vilken kärlek det är jag får. Är jag älskad som man eller vän. Är jag ensam eller är jag med i planen. Vad jag vill är ofrånkommande väldigt difust. Och för den delen inte intresant. Vill bara ha kontakt!!!

Hoppas ni har en bra vår annars flickor och pöjkar. Riv av i stugorna och plöj en åker. Peace out Caweman

Jag tittar mig runt i den värld jag lever. I den värld jag vuxit upp, till den människa jag är idag. Den personen kanske inte alltid är den jag ville bli. Mitt öde kanske inte är min dröm och jag blev väl kanske aldrig den stollthet mina fäder en gång hadde hoppats på. Men jag har alltid haft ett hopp om att det ska bli som jag ville, som dom som litat på och älskat mig har drömt om. Men ibland får man sig en sån smäll att man nästan slutar att andas. Jag har den vackraste och ödmjukaste flickvännen i världen. Mina barn är friska och fina. Mina vänner är snälla och omtänksamma. Men endå känner jag ett fall i mitt annars så starka hopp. Varför och vart tar det vägen? När man biter ner naglarna till flis och när man måste ge sig själv en örfil för att hålla tillbaka tårarna. Vart är man då? Jag känner mig som en besvikelse för dom jag borde ha varit ett ljus för. Jag vill att dom jag älskar ska se mig på samma sätt som jag ser dom. Men det är svårare att intala sig att så är fallet när man aldrig blir den man ser sig själv som. När man gång på gång faller tillbaka i andras uppfatningars bilder. Jag säger inte att jag ska sluta kämpa eller att jag ska byta spår och drömmar. Men jag ska gå ner några storlekar i skor.

Det var länge sedan jag skrev nu. Men jag ska ennu en gång försöka upprätta en kontakt mellan mig och resten av världen jag ibland glömmer finns där. Hoppas ni har haft en skön jul och att ni har haft ett bra inträde i det nya året. Peace out Caweman 

Vaknar och kan fortfarande inte sluta. Sluta vara mig själv. Sluta känna och hoppas. Kan något som ligger dig så nära, vara så långt bort? Verkligheten är inte min sanning. Verkligheten är en hägring i min öken och jag är en vilsen, törstig och sökande drömmare. Min sanning är mitt hopp. Men bakom sanningen ligger mina smutsiga lögner och mitt dåliga samvete. Jag ville bli den jag kunde vart. Men blev den jag är, för det är mitt helvete på jorden. Ser det som mitt straff för alla gånger jag har gjort fel. Och för alla jag sårat längs vägen. Hur mycket energi jag en lägger på att förändra min situation, så kommer jag alltid tillbaka till punkten jag startade på. Var är det jag går fel. Vilka vägar ska jag gå, för att slippa att vakna med samma känsa av misslyckande? Det enda jag kan göra är att fortsätta försöka bli den jag vill och inte låta några känslor stå ivägen för mig. Jag tänker inte ge upp. Tänker inte huka mig för dom slag livet ger mig. Jag tänker fortsätta gå, tills det inte finns någon mer väg att gå på. Alla lösningar är inte prövade och hur jobbigt det en är, så vet jag att lyckan står den järve bi.     Peace out Caweman

Jag har vart en väg ut för så många. Känner mig som en dörr som slår i vinden. Tror alltid det bästa om människor i min närhet. Försöker att aldrig ha förutfattade meningar. Jag har nog inte blivit sårad för sista gången. Men för varje gång som någon går över mig för att komma någon annanstans, dör en liten bit av min tilltro till dom jag älskar och litar på. Jag försöker att sätta mig in i deras känslor och varför jag alltid blir lämnad i deras kölvattnet. Men nu, när jag just blivit sårad och lämnad, för hundrade gången, känner jag mig bara tom. Jag ska hålla ihop och inte bli knäckt den här gången. Jag ska hålla allt innom mig nu. Känslor ska tydligen tryckas ner och absolut inte visas eller ha någon igentlig mening. Mina sista tårar till mina sista känslor. Jag ska inte må något mer. Jag ska sluta mitt skal och aldrig mer ta av mig min mask. För ingen gillar en idiot. Det är med tungt hjärta jag stänger min bok om känslor och öppnar dörren till en värld utan själ.

Vilken skön helg man har haft iaf. Lördagen var fylld med sång och skratt. Vi dansade och levde livet. Det fanns inget imorgon och alla var glada. Vi drack glögg och vin. Spelade gitarr och njöt av att vara tillsammns. Det är för få sådana kvällar i mitt liv. Saknar er alla vänner. Håll hårt i den ni älskar och håll ut. Sommaren kommer snabbare en ni annar.   Mvh Caweman 

Jag vaknar med ömande leder och kallsvettig panna. Allt jag känner är oro och ångest. Ångest för vart jag är på väg och om min dröm är dömd att misslyckas. Jag är ensam i min säng och ensam om att drömma denna dröm. En dröm om att få känna mig uppskattad för det jag gör och det jag tillför. Jag vill kunna påverka mina handlingar och kunna säga till henne jag älskar att, hon inte är ensam. Att jag står vid hennes sida, vad som en händer. Att hennes drömmar är mina drömmar och att jag vill dela allt med henne. Vart är mitt hem och varför får jag ingen ro i kroppen? Är jag bara en person i mängden, eller är gruppen en del av mig? Jag är i en del av mitt liv där allt som jag har gjort har hunnit upp mig och jag får det jag har gjort mig värd. I mitt liv råder kaos. Inget blir som jag hoppas och inget går den vägen jag har valt för mig själv. Har fått så mycket men gett så lite. Önskar jag kunde ge er en inblick i mitt liv och bara för en minut få känna det jag känner.

Hoppas ni har det bra i snöyran och att ni håller er varma. Om ni har någon att hålla om, gör det. Vänta inte med att uppskatta det ni har innan det är försent. Gör något för att visa er uppskattning. Säg det du så länge har velat säga och vänta inte på rätt tidpunkt. För det är nu. Ta hand om er, så hörs vi snart!!      Peace out Caweman

När dagarna passerar och ingenting blir som du önskar, vad ska man göra då? När du väntar på någon som är sårad och rädd för vem du är, vad ska man göra då? Ska jag vänta på frihet eller ska jag hämta friheten själv? Ibland får man släppa hundarna fria och bara hoppas på det bästa. Det är där jag är idag...

Vaknade klockan åtta, efter en nära på obefintlig nattsömn, och hittar tre fyra hundra liter vatten i pannrummet. Då blir man trött. Så det var ju bara att dyka ner och börja ta bort vatten. Sen står man där till klockan två och öser, vet inte hur många, hinkar vatten genom rutan. Känner sig våt, ensam och jävligt sné. Sen var det ju bara till att laga läckan och fylla pannan med vatten. Ställa in trycket och lufta systemet. Lufta systemet... Sjukt vad saker bara kan gå fel ibland. Letade som en tok efter nyckeln man använder för att lufta elementen. Kunde inte hitta den någonstans. Åh vad ilsk man blir då. Vart ligger den då? Jo... Den ligger i F I C K A N. Jobbigt som fan!!

Men hade en legendarisk Fredags kväll iallafall. Många nära vänner och fett röj på dansgolvet. Jag tycker det är så skönt att parta. Bara släppa loss och köra. Eller riva av som det heter. För det är ju närmare sanningen igentligen. Man börjar hårt och sen släppar man inte gasen på hela kvällen  

Hoppas eran helg gav er ny energi och att ni klarar er genom December lambyrinten utan hinder. Då ska man köpa saker igen. Dyra december. Ha det gött nu.             Peace out Caweman

I hela mitt liv har jag levt som om det inte fanns en morgondag. Men nu har jag fått en annan inställning till mitt liv och mina skyldigheter. Jag ligger på botten av en stängd kista idag. Gårdagen var en dimma och en snöstorm av dåliga nyheter. Idag är inte bättre. Vet inte varför jag blir så låg. Måste tänka positivt och rycka mig upp ur den här jävla smetern. Jag uppskattar all hjälp jag får av alla mina vänner. Utan er skulle jag inte vara där jag är idag. Min far har för första gången tagit mitt parti och lyft handen för att hjälpa mig. Det är som en dröm. Vet inte vad som är verklighet eller saga. Har kämpat som en krigare i snart tre år men endå ine flyttat mig en meter. Vist har jag ett hus och hästar. En hund och en pälsboll (falco). Men myndigheterna vill inte att jag ska må bra. Dom gör allt dom kan för att sänka mig. Och nu tror jag fan dom har lyckats. Hur ska man resa sig, när man ligger bakbunden och har fästs vid en stålstolpe? Jag har försökt så länge att kämpa mot systemets hårda väggar. Det enda jag har fått är sår och värkande leder. Hur ska jag spränga väggarna som står mellan mig och min lycka? Idag känner jag mig som idiot. Är jag dömd att aldrig kunna stå på egna ben? Finns ingen energi kvar. Finns bara mörker och jag greppar efter någon räddning som inte finns. Livet är en käftsmäll och jag är den som får ta den.

Hoppas ni har det bra iallafall och att ni myser på med mycket ljus.       Peace out Caweman

Sömnlösa nätter och halvfulla glas. Jag har en dröm... En dröm att förena mig själv med omvärlden. Att inte vara ett offer för mitt egna dåliga omdömme. En dröm att se det jag tittar på och höra det jag lyssnar till. Det är så lätt att glömma sina drömmar i vardagens lugna lunk. Men min dröm är inte bara en dröm av ett ego. Jag vill skapa ringar på vattnet och hjälpa mina vänner så att dom kan hjälpa de sina! Vem är jag utan er? Vem är ni utan dom? Alla behöver någon och någon behöver er. Jag ser en framtid utan det brinnande hatet. Utan våldet som härskar på gator och torg runt om i världen. Jag kan göra skillnad genom att inte stöda ett krig. Genom att inte stöda någon som slår på någon som är minde. Genom att säga ifrån. Vi kan alla göra skillnad genom att säga nej!! Vidga era vyer och öppna era ögon för orättvisan kan drabba dig med.

Idag har jag och min tjej lagar soppa och bjudit Dan på lite käk. Är nu på väg ner till stallet för att borsta mina små åsnor. Dom är skitiga som vild hästar. Dom kan bara inte stå imot att rulla sig. Och min lilla hund, Zelek, har jag under stora protester badat och borstat. Han luktade ärligt talat Bajs. Uch!!!! Men nu luktar han gott igen. Men han är väldigt arg och ligger i sin säng och surar.

Hoppas ni har det bra i rusket och att ni kramas mycket.          Peace out Caweman